Doftens historia i det forntida Egypten

13 mars 2025|Estefania Fuente

I det forntida Egypten värderades utseendet högt. Män och kvinnor applicerade doftande salvor på sin hud så ofta deras ekonomiska status tillät det. Men vad betydde doft för denna civilisation? Hur förberedde de dessa essenser? Vilka användningsområden hade de? Vilka dofter var mest använda? Låt oss upptäcka doftens historia i det forntida Egypten.

För egyptierna hade doften av saker mycket att göra med deras gudomliga väsen, därför, när de applicerade essensen av en blomma på huden, lade de något heligt på sin hud, något som gav dem en speciell kraft. Egyptiernas respekt för dofter var så stor att de hade en gud för detta, kallad Nefertum, “väktare och beskyddare av dem som gör dofter och oljor, beskyddare och gud för den heliga lotusblomman. Osiris är växtlighetens kropp, Nefertum är dess själ.”

Hur förberedde egyptierna dofter?

Förberedningsmetoden har inget att göra med dagens sätt. Idag används destillation och dofter är vattenbaserade, lättare i textur och doft. I det forntida Egypten brändes den aromatiska substansen tillsammans med oljor och/eller hartser på låg värme. På så sätt fick man en olja som hade doften av den växten eller blomman. Därför är dessa dofter så feta, mer intensiva, håller mycket länge och bevaras utmärkt.

Vilka användningsområden hade doften?

Doften var något elitistiskt. Personer med hög köpkraft hade råd att använda den dagligen. Kvinnor badade i essenser, smorde in sig med aromatiska oljor om och om igen, dag efter dag, tills de raderade all kroppslukt. Vi får inte glömma doftens afrodisiaka och erotiska kraft för dem.

Eftersom det ansågs vara något gudomligt var det nödvändigt att vara väl doftad vid religiösa fester för att få gudarnas uppmärksamhet. I framställningar ses kvinnor placera lotusblomman vid näsan eller med rökelsekoner på huvudet. Aromatiska oljor användes också under balsamering och doftflaskor har hittats i många gravar.

Vilka dofter var vanligast?

Den mest förekommande verkar vara lotusdoften. Denna blomma är mycket vanlig vid Nilen, en ömtålig blomma med regenerativa och erotiska konnotationer som ofta förekommer i egyptiska bildframställningar.